Oro och självklar vetskap går sällan hand i hand. Men du är ett undantag som så ofta. En sann mästare i sig själv. Med brister, styrkor och vägar.
Prövningar på prövningar tar semester och jag sitter kvar och har lärt mig att besinna mig. Försvinner iväg i tankar värre än tystnad. Och jag sägs vara en drömmare trots jag är en sån som inte ens kan sova. Det finns regler men vi väljer att inte lyda.
På olika sätt från en och samma riskgrupp – en familj.
Tar till mig omvärlden efter en vecka med tankar på vad som hänt. Lever han? Hur lever han? Men lika stora frågetecken om frågetecknens existens. Jag gungar fortfarande mot den stora himlen från en lägenhet jag aldrig varit i.
Tankarna i huvudet som inte går att tyda. Allting är över. Över oss. Mitt sjättesinne är mer ett lid än en gåva. Tar mig upp på åtta efter en golvning presenterad i samarbete med ett bilmärke och målarfärg.
En kommentar och ett levnadstecken gör mig hel och fullständig till den grad som får mig att koka av välbehag och lycka. Levnadstecken, levande tillstånd, levnad, livstid, levnadslopp, tillvaro, existens, tillstånd, levnadssätt, leverne, verksamhet, verksamhet, företagsamhet, rörelse, fart, dynamik, rörlighet, uppståndelse får mig ändå bara känna ett ord. Saknad.
Saknar med en innebörd som bara vissa förstår. Det räcker gott för mig, som fransk senap på korv.
Saknad betyder kärlek, längtan och undran.
