Det spelar ingen roll hur tjock dimman i Lützen var, jag ser dig framför mig och det är nu det börjar.
Jag vet inte hur länge jag gått runt och funderat. Säkert sedan jag var fyra-fem år med min dagdrömmarande inom mig…
Hur kommer det bli? Hur kommer hon se ut? Vem kommer hon vara? Vad kommer det vara?
Frågor som jag nu ser svaren på framför mig. Det är nu, det är nu det börjar.
Jag satt i en soffa och tittade. Det slog mig nog lika många gånger som Gud har tillbetts. Alla svaren fanns där. Precis framför mig.
Det kommer bli underbart. Hon är vackrast. Det är Kristina. Det är kärleken.
Svaren som krävs finns där och utvecklingen, följdfrågorna, kommer finnas med som en sol som ständigt följer min väg.
Det här är bara början och jag vill aldrig sammanfatta eller säga snipp snapp slut, så var sagan slut.
